Onsdag

Hola.
Mm. Vad ska jag säga? Tror inte det finns några ord för den känslan jag fick idag. 
Alla som inte fått den ska vara tacksamma. Jag tror ändå jag mognat mer med upplevelsen. 
En av de steg alla någon gång måste gå igenom i livet. 
Det var fint, massa blommor, ljus, minnen, foton, tårar och skratt. 
Men hemskast var nog att spela, och se kistan sänkas ner under jord. 
Jag kommer alltid bära med mig ditt skratt och ditt goda hjärta Jona.
R.I.P.



ps. När jag återhämtat mig ska jag få ihop ett mer glatt inlägg. Kanske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0